Lift with a workingdog

Äntligen ser det ljusare ut nu igen. Efter en liten paus i tränandet har jag och Flikka börjat komma igång igen med träningen. Lydnaden är den jag försöker sikte mest på just nu då tricks inte är det minsta problem med min lilla Flikka. I lydnaden finslipar vi just nu linförigheten samt kontakten. Hon vill gärna gå lite före mig och rusar då iväg vilket jag inte riktigt tycker är helt som det ska. Men hon vet vad hon ska göra, det känns nog mer som att det är jag som gör något fel. Så det ska jag ta och fundera ut. Annars så känns kemin bättre nu igen. 
Men vad ska man säga? Hon är ju en Cocker lika med envis som en gammal åsna. Men det är jag också, så två bestämda tjejer behöver nog pausa i tränandet ibland för att inte förstöra något. Tack vare att hon är som hon är så vill hon ju alltid vara till lags, och lyckas med mina komandon. 

För övrigt så saknar jag min familj i Forshaga något fruktansärt. Att man kan bli så nära och få en sån kärlek till andra människor är sjukt på en faktiskt så pass kort tid som ett år är helt otroligt.